.

Livet på en Pynne går lite i slow motion just nu. Bildligt och bokstavligt. Det finns två skäl till varför inte mina fingrar dansar över tangenterna som de borde eller jag skulle önska. Dels är det OS och friidrotten tar stor plats, inte bara i rutan, utan i livet på en Pynne. Åtminstone mentalt och känslomässigt nu för tiden. Dels släpper inte det skov som tog sitt grepp om mig för ett antal veckor sedan. Kylan i Jämtland i mitten av juli var inte det optimala och även om värmen tilltog här hemma så kan ju de riktigt solsäkra dagarna räknas. Men framförallt är det nog vindarna och fuktigheten som gör att greppet inte släpper. Släpper, det gör det så småningom, men när det riktigt onda sitter i så lång tid så påverkar det rörligheten till slut också. Fingrarna vill inte riktigt dansa som de brukar. Jag tog i alla fall tillfället i akt nu i min lunchpaus att åtminstone få dem att dansa vals och leverera lite mer än två rader.

 

Det är tur att att andra kan leverera så energin fylls på. Allyson Felix 200meterslopp igår är bara ett exempel. Så vackert hon springer. Ja, nästan dansar genom loppet. Dibabas 10 000metersseger någon av de första friidrottsdagarna var också något utöver det vanliga. För att inte tala om Bolt. Vilken entertainer! Han löper rätt snyggt och bra också. Nu åter till arbetets glädjeämnen innan kvällens 200 metersfinal ska avverkas. Det känns i alla fall som om jag går ned i startblocken inför varje löpgren. Mental träning eller bara mentalt kaos? Det är frågan!

 

Lev väl!♥