.

Med korsdrag i huvudet kommer jag att somna ovaggad ikväll. En inte alldeles vanlig måndag för livet på en Pynne. Vad nu en vanlig måndag är.

För tre veckor sedan började jag ett nytt arbete. Idag började jag ett nytt. Igen! Det kanske inte är nyttigt för halvgamla tanteluror att allt går så snabbt. Det känns förvisso som om det är lite av mitt signum. Allt eller inget, fort och snabbt. Trots att jag har lugnat ner mig rejält. I både tanke och handling. Livets vägar blir inte alltid de man har tänkt ta. För tre veckor sedan började jag som sagt ett nytt spännande jobb i statens tjänst. Myndigheten Arbetsförmedlingen erbjöd mig ett projektjobb med länet som arbetsområde och Hälsingland i synnerhet. Ett arbete som handlade om arbetsmarknadsutbildningar, dvs yrkesutbildningar, med Sfi. En speciell och unik modell som har jobbats fram här i Gävleborgs län för nyanlända svenskar. Modellen implementeras och kvalitetssäkras nu under projektets sista fas. Ett arbete med många spännande möten och människor.

Efter fyra dagar på Arbetsförmedlingen i den glada staden ringer en person i en annan kommun och erbjuder mig en tjänst där. Ungefär samtidigt kommunicerar också två andra jobb med mig. Ketchupflaskan fick flera ansikten. Angenäma bekymmer för livet på en Pynne tog sin början. Vilket beslut skulle hon ta. Magkänslan samt en lista med plus och minus fick avgöra. Fördel den andra kommunen. Det är skönt när ett beslut väl är taget.

Sagt och gjort meddelade jag min chef på AF mitt beslut förra söndagen. Hon var förvarnad och visste om min lilla beslutsvånda. Som den kloka och duktiga chef hon är, så mycket vet jag, gjorde hon mitt beslut till ett gott beslut. Jag avslutade min anställning där förra tisdagen och fick några dagar att landa. Igen! Idag började jag som projektledare i Bollnäs kommun. Nu pendlar jag söderut istället för österut. Jag tar tåget istället för bilen. Nåja, hittills i alla fall. Livet på en Pynne ska nämligen driva ett vägprojekt, Fjällvägen. Det är benämningen på den vägsträcka som löper från Tönnebro i söder till Funäsdalen i norr via fyra kommuner, två län och tre destinationer. Jämtlands och Gävleborgs län samarbetar med Söderhamns, Bollnäs, Ljusdals och Härjedalens kommuner samt destinationerna Järvsö, Vemdalen och Funäsdalen. Puh!
Bollnäs är projektägare och basen för arbetet, tillika min utgångspunkt. Det handlar helt enkelt om att utveckla befintlig vägsträckning i fråga om infrastruktur, dvs förbättrad vägstandard och tillgänglighet, näringsliv och turism. Regionala tillväxtfrågor med andra ord.

Men som klok person sa, det är jobbigt att byta jobb. Det blir garanterat inte lättare med åldern, även om erfarenheten och magkänslan kan ge ett visst kylutrymme och lugn. Korsdraget i huvudet känns. Jag fick också en sådan där härligt svajande aha-upplevelse idag då jag plötsligt inser att min nya chef faktiskt var med på min möhippa. Trots att han är man. Plötsligt ser jag ett foto framför mig, ett foto i ett album som mina fina, kära vänner gav mig efter möhippan. En garanti för att minnenas skafferi ska förbli välfyllt. Där ser jag plötsligt en kille, tillsammans med 20 andra killar, i frack, som sjunger för mig "om att jag bör ta mitt förnuft tillfånga och välja dem istället", på melodin Rosa på bal. Väl hemma letar jag fram albummet och mycket riktigt, där står han, min nuvarande chef. Albumet som sådant vet jag inte om jag ska ta med och visa honom, men fotot kan få hänga med på tåget. Käre värld, så liten du är.


En liten limoncello fick motverka det värsta korsdraget och fira min nya måndag.

Lev väl!♥