.

Behöver någon ett "case" för att studera genusvetenskap och bygga på kunskapen om densamma är ni välkomna hem till mig just nu. El classico pågår på Camp Nou i Barca och sänds på en viss kanal. Manliga bastioner som håller hårt i plånboken. I mitt vardagsrum är det inget undantag. Det är förvisso bara fem kroppar med manliga könshormon som sitter där, men vissa attribut och uttryck påminner snarare om tio. Livet på en Pynne tillbringar tiden lite på sidan om, i köket där hon trivs och kan följa matchen på avstånd. Det är säkrast för alla parter. Om alla vill skämmas för sig själva vill säga. Till saken hör att hon förpassade sig högst frivilligt till annat rum med TV för att titta på en av favoriterna, Ola Salo och The Ark. Det är inget synd om mig med andra ord.

Jag älskar fotboll, som jag älskar många andra sporter, men får något obstinat i mig om jag vistas bland enögda fanatiker. Lite enögda fanatiker som sitter i mitt vardagsrum just nu. Rätt oskyldiga sådana men ändå. Det i sig har inget med kön att göra, men när omdömet sviktar, generaliseringarna haglar och skrockandet och ryggdunkandet får ett ansikte då visar manschauvinismen inte bara sitt ansikte utan även sin totala avsaknad av kunskap och medmänsklighet. Nu fick fem mänskliga manliga ansikten klä skott för verkligheten som möter så många kvinnor varje dag. År ut och år in. De fem i mitt vardagsrum är dessutom väldigt tysta just nu. Barca ligger under.

Till dem som inte tycker att feminismen behövs eller inte vågar stå för den vill jag bara säga att ta av er ögonbindlar och öronproppar och inse att våra barn behöver leva i ett mer jämställt samhälle. Ett samhälle där humanismen och medmänskligheten är utgångspunkten istället för kön eller ursprung. Ett samhälle där vi till slut kanske inte behöver prata om feminism för att det är självklart att plattformen är jämställd. Jämställd för kvinnor och män. Men där är vi definitivt inte än. Oavsett hur försynta de fem i mitt vardagsrum är eller inte är.




Lev väl!♥