.

För att hålla liv i mina språkkunskaper brukar jag ibland utnyttja mina många mil i bilen med att lyssna på sånger på andra språk. Ja, andra språk än svenska och engelska vill säga. Eller så läser jag deckare på engelska, franska eller tyska. Deckare är bra till det. I Schweiz försåg morfar Göte mig med deckare på tyska. Pocketdeckare som han hade köpt på någon flygplats någonstans i världen i väntan på ett flyg till något annat ställe i världen. Det är ett utmärkt sätt att hålla liv i eller upptäcka ett språk på. Att läsa deckare alltså. Kanske gärna i väntan på flyg också.

Idag var det franskan som skulle få sig en liten knuff och väckas ur sina drömmar. Då det av säkerhetsskäl är rätt dumt att läsa deckare medan jag kör får musiken stå för undervisningen. Och att sjunga lite i bilen kan inte vara så förskräckligt. Framförallt inte när jag är ensam. Det är förunderligt vad många sånger som ursprungligen är franska. Oftast buntas all musik på franska ihop till ja, just det, franska sånger. Dvs, att de kommer från Frankrike, då de i själva verket kommer från Belgien, Schweiz, Luxembourg eller kanske Kanada. Sånger på franska från något afrikanskt land får oftast stå för sig själva. Men å andra sidan får de heta afrikanska sånger och representera en hel kontinent istället.

Nåväl, min lilla franska väcktes ur sina drömmar av någon samlingsplatta med franska sånger. Vare sig det var Butterfly, Milord eller stönande Je t´aime...moi non plus. Bäst tycker jag nog den här är och originalet är det vackraste. Och som ett tillägg till mitt förra inlägg om kärlekens många sidor. Tous les visages de l´amour. Kärleken har många ansikten även om den på engelska heter bara "She".



Lev väl!♥