En bänk, ett träd, en gata

När det nu är schlagertider tänkte jag bara visa er hur en schlager ska skrivas. Det här är den första vinnaren jag kommer ihåg att jag såg. Åtta år gammal satt jag klistrad och såg fransyskan Séverine ta hem segern till Monaco. En schlager ska andas passion, sjuda av sentimentalitet, vara på gränsen till tårdrypande och gärna sjungas med en sångröst som inte är helt perfekt. Dessutom ska refrängen sitta som en smäck. 1971 års variant uppfyller kraven. I alla fall i livet på en Pynne och framförallt när livet  bara var åtta år. Lägg märke till introt! Pang på bara, refrängen på direkten. Sedan zoomas en sval blondin in som efterhand förvandlas till drottning av sentimentalitet. Doakören, som får Armani att spinna mjukt, fullbordar succén.

Voilà, en av tidernas schlager är född.



Livet är en sång, sjung det...
...och
Lev väl!♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0