.

Så här kan en beskrivning av en av mina sjukdomar se ut. I många delar sann. Jag kanske inte skulle beskriva det lika dramatiskt eller cyniskt om ni så vill, men så är jag ju en rätt tillbakadragen typ också. Eller kanske skulle behöva vara!
Om nu den här filuren har tänkt sig att vara min följeslagare så tänker jag både bli vän med henne/honom men också se till att hon eller han, eller det för all del, blir vän med mig. Jag har inte klurat ut hur riktigt än men det kommer nog. Nu är det ju så att jag har lite annat kolijox i kroppen som också ställer till det, som artros och en annan reumatisk inflammation. Ibland är det svårt att veta vad som är vad men jag har bestämt mig för att strunta i det för tillfället, ta en dag i taget och göra vad jag kan för att vänskapen med hela högen ska bli så livskraftig som möjligt. Allt från motion, medicin, sjukgymnastik, alternativa metoder till vila och vad jag äter. De får helt enkelt köpa det. Om det sedan kostar oss vår vänskap så... so what. Då var de inga riktiga vänner!

"Hej!

 Jag heter Fibromyalgi och är en Osynlig Kronisk sjukdom.

 Jag är nu din följeslagare för resten av livet.

 Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig,

 men DIN kropp kan känna mig.

 ... ...

Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill.

 Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör,

 orsaka dig värk överallt.

Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul!

 Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället.

 Försök att ha kul nu!

Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.

 Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas

 medan alla andra känner behag.

Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också.

 Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag,

 så kan jag ta det ifrån dig med.

Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det

 där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller

 kanske var det de där åren av överkrav och trauman?

 
Hur som helst, jag är här för att stanna.

 Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig.

 Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara!"


Ja, kära du, jag ska göra allt jag kan för att skratta jag med. Och du kan ge dig den på att jag ska försöka. Försöka på mitt sätt. Vissa flyger ju ändå. Trots att alla säger att de inte kan. Jag ska inte lyssna på allt.



Lev väl!♥