Anekdoter och förändringens vindar.

Olle Häger, SvT´s kung dokumentär, innehavare av Stora Journalistpriset mm, var på Majmiddag i Uppsala 1 maj. Han installerades som hedersledamot av GH-nation. Nu är han i samma liga som salig Ingmar Bergman, Richard Olsson och Babsan för att nämna några. Några hedersledamöter har livet på en Pynne också installerat under sin Uppsala-tid. Ett av de mer minnesvärda var installationen av Robert Sund, OD´s mångårige ledare och dirigent. Den var minnesvärd såtillvida att undertecknad höll på att punktera inte bara OD´s vidare öden utan herr Robert själv. Det är inte bara att sätta en hedersmedalj på ett frackbröst. Det krävs lite styrka, men kanske inte så mycket som livet på en Pynne trodde. Herr Robert klarade sig galant, inte bara andningsmässigt utan även humormässigt.

I vilket fall fick installationen herr Häger att minnas sina studieår vid universitetet i den eviga ungdomens stad och nationslivet i synnerhet. Det här var före vänstervågen på 60-talets andra halva, men herr Häger och några själsfränder från Söderhamn och Bollnäs försökte få en kondomautomat installerad på GH. Den här falangen var tydligen mer progressiv än de lite mer högerstinna krafterna från Hudiksvall och Gävle. De högerstinna vann kampen och ingen kondomautomat installerades. Men tiderna förändras, hela tiden, tack och lov. När livet på en Pynne gjorde sitt intåg på GH-nation 1984 var det första, ja, nästan i alla fall, som mötte henne en kondomautomat. Så döm om hennes förvåning när hon förra året under sista april skulle visa dotter M och Linn hur skåpet ska stå när det gäller studier! GH´s kondomautomat var borta. The times they are a changing!

Herr Häger och jag har arbetat och träffats ett antal gånger genom åren så jag berättade denna lilla anekdot för honom. Han replikerade omgående med en annan rolig och minnesvärd anekdot. Men den tar vi en annan gång på livets resa.


Det vackra, gula gamla huset på Trädgårdsgatan. I höst ska jag på jubileumsbal på GH, dock inte i det vackra, gula gamla huset utan på slottet. Mannen i mitt liv och jag får försöka anpassa kropparna till frackar och långklänningar. Igen! Och käre värld, hur ska det gå till? Min gamla röjda röda eller svarta eller gula får nog hänga kvar i garderoben. Sist jag hade långklänning var på GH´s förra jubileum, också på slottet. Den gången fick jag gå ifrån middagen för att åka och amma ett stycke dotter. Kunde jag klämma in ammande behag eller big boobies i en långklänning kanske det går i höst med! Vad vet jag.

Lev väl!♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0