.

Jag undrar var jag har min Ricky Bruch-autograf? Den ligger förmodligen där de andra ligger, Ted Gärdestads t ex. Så många har jag inte, vad jag kommer ihåg, och merparten är från idrottare. I dag fick den lite ärrade, karismatiske och högljudde Ricky äntligen vila från sin långvariga sjukdom. På sätt och vis symboliserar han min barndoms sporthändelser och min friidrottsbarndom speciellt. Jag kommer så väl ihåg när jag träffade honom första gången. Det var på Finnkampen på Stockholms Stadion och han tog sig verkligen tid med oss friidrottstjejer. Han spexade och hade show, han verkligen älskade att vara i centrum. Men jag tror faktiskt att han också älskade sin sport. Det var det han förmedlade till oss elvaåriga tjejer på Stockholms Stadion den gången. Trots att han var dopad under hela sin karriär. I alla fall enligt honom själv. Å andra sidan var hela friidrottsundret från öst det jämt och ständigt så jag tycker nog att han kan få njuta av sin bronspeng från OS i München och EM-silvret några år tidigare. Njut du av dina medaljer var än du är just nu, Ricky Bruch!

Ni kommer väl ihåg kasten med medicinbollarna i Superstars! Vem njöt inte av den serien!

Lev väl!♥