.

Det är visst Mors Dag på söndag. Jag läste ett reportage i ICA-kuriren om en mor med åtta barn. Redan i ingressen klack något till och jag backade 26 år. Våren 1984 började jag läsa juridik vid Uppsala universitet. Min första lärare var advokat men jobbade också som lärare på Juridicum. Han gav ett rätt ungt intryck men verkade ha många barn redan. Jovisst, var det hans fru reportaget handlade om, men även om honom och barnen. Nu var de alltså åtta till antalet. Jag räknade ut att han knappast kan ha haft mer än tre då 1984. Många, jo pyttsan. Men han var sig lik, såg fortfarande rätt ung ut och var fortfarande advokat. Dock inte lärare verkade det som.

I vilket fall var det roligt att backa minnet några år. Nu har jag själv tre barn, som inte är så små längre, och som uppmärksammar mig på vilken stenåldersmänniska jag är av och till. Den kvinnliga delen av det strävsamma gamla paret är också en mor som har fått för sina synder. På fredag firar hon och mannen i hennes liv guldbröllop. Det kallar jag en glädjekamp.

Systrarna Sjögren ska med sina familjer överraska det gamla strävsamma paret med en förhoppningsvis glad kväll. Men med vad vet inte det gamla strävsamma paret. Det verkar finnas en viss oro att vi ska ta med dem på något helt galet tokigt. Mor säger till ett stycke dotter att hon är lite rädd att vi ska ordna bungy jump eller något liknande åt dem...Ett stycke dotter undrar då om de känner sina döttrar så dåligt. "Ja, ni har inte alls blivit som jag tänkt mig och förstår er ofta inte alls, svarar den härdade modern, dvs den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret. Känner vi vår mor rätt sades det med en stor portion humor och glimten i ögat. Med viss erfarenhet också är bäst att tillägga.


50 år är värt att fira på alla sätt.

Lev väl!♥