.

Jag har en lite nostalgiafton med Varmkorvboogie och Svartbäckens röda ros. Mr Music i Uppsala, Ove Törnqvist är på scen där allt en gång började. Jag var ju inte med på 50-talet i Uppsala men jag har sett, mött och sjungit allt det som hör Uppsala till. Och allt lever än. Musiken, kvarteren, miljöerna och i bästa fall människorna. Jag har varit en varmkorvsgumma på Fyris Torg. I alla fall i vissa ögon och sånger.

Den rödaste och vackraste rosen i Svartbäcken blev också universums vackraste, Hillevi Rombin. Hon lever inte längre men hon förgyllde tillvaron en stund, inte bara för herr Törnqvist, utan även för en tös med flätor, nyligen inflyttad från Schweiz. Den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret var inte alltid tillfreds med tillvaron i det nya landet, den nya staden och de nya skolkamraterna, som inte alltid var så snälla. Snäll var däremot den vackraste flickan från Svartbäcken, som sa snälla saker och såg när andra inte var snälla.

Små anekdoter som gör allas vår historia levande. Nu tror jag att jag ska köra lite rumba i Engelska parken. Världen är inte bara galen, den är helgalen, med Dagnys mått mätt eller Gun från Dragarbrunn.


Lev väl!♥