.

Råsunda dansar och ler. Nationaldagen firades igår. Landet lagom firar i dubbel bemärkelse. Fotbollssegern har jag inga problem med att förstå varför vi firar. Jag har lite större funderingar kring vår relativt nyfunna helgdag. Jag tycker det är trevligt, befriande och nödvändigt med firande och fest. Jag tycker nationaldagar definitivt kan och bör firas. Mina funderingar rör snarare anledningen eller de i plural. Landet lagom har inte riktigt hittat formen än för nationaldagsfirande. Inte som herrlandslaget i fotboll i alla fall.

Jag har svårt att tänka mig att någon på allvar firar Gustav Wasas betydelse eller regeringsförklaringarna från 1800-talet eller den från 1974. Vi är lite vilsna i pannkakan. Vad vi verkligen bör ta fasta på är några av orden i vår nationalsång, den sång som är sprungen ur en åländsk folkvisa. Så det kan gå. Undrar om SD överhuvudtaget har den kunskapen. Jag menar, de besitter ju inte speciellt stora kunskaper om något annat. De flesta orden är smått förskräckliga i sitt sammanhang kan jag tycka, men det fjärde ordet, ordet fria, är något landet lagom kan vara tacksam och stolt över. Stolt på det sätt som friheten inbjuder till, nämligen till demokrati, jämställdhet och mångfald.

Många av nationaldagstalen handlade om detta. Att lyfta oss själva och vår blick och faktiskt känna att landet lagom har mycket att fira. Just för att demokrati, frihet och medmänsklighet över gränser är kärnan i vårt fantastiska land. Ett land som dessutom är mycket vackert, har en underbar natur, rik kultur och många goda idéer. Men det är det så många andra länder som också har. Det kan vi varän vi bor fira närsomhelst. En dag för frihet och demokrati däremot kan gärna få ha en alldeles egen speciell dag.

Och jag, jag tycker att Kents Sverige räcker långt i dessa sammanhang!

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är
Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst



Du gamla, du fria...Det nya och fria!

Lev väl!♥