.

Världens bästa Miranda sover just nu en förhoppningsvis djup och skön sömn men förmodligen också väldigt förväntansfull. Natten mot hennes 10-årsdag är en trolsk och vacker sommarnatt. Paradiset vid havet börjar bli fullt av folk igen. Nu har äntligen husen kommit till ro och nästan människorna också. Några snarkar så att fiskmåsarna skrattar och livet på en Pynne vakar över allt. Natten till söndag tänker jag sova, om inte djupt, det var länge sedan, så i alla fall så gott och skönt det går.

 Eftersom söndagen kommer att innebära ytterligare ett kliv i de konserverades skara behövs nog min skönhetssömn. Om det nu gör varken till eller ifrån när klockan visar på 48 år. Ytterligare en dag i solen gör att kroppen börjar tycka att det går inte att ha det på något annat vis. Det har även det yttre skalet förstått länge. Livet på en Pynne är inte speciellt väderberoende, väder är väder, men en sak är säker och det är att värme gör gott för reumatiska kroppsdelar och annan värk. Den gör det lite lättare att veckla ut fingrarna på morgnarna och för händerna att kunna hålla den sköna, varma tekoppen i ett tryggt grepp. Oavsett hur många år konserveringen har pågått.




Världens bästa Miranda!

Lev väl!♥