Sommarnattens leende!
Regnet som kom i natt var av modell större. Det verkligen dånade och den kära Våfflan ute på gården måste ha känt det som om Niagarafallen plötsligt befann sig by the Sea i Mellanmjölkens land. Våfflan är den käraste kanin som finns. När dagen började bli dag hade regnet upphört och en sol strålade. Visserligen med vinden som följeslagare men ändå. Våfflan hade nog upplevt sitt livs natt, men verkade rätt nöjd med tillvaron.
Solen kämpade tappert under dagen för att torka upp himlens tårar men lyckades inte få tennisbanorna torra för spel. Istället blev det filmtittande i soffhörnet och fotbollstittande från samma hörn. Mot slutet av matchen kunde livet på en Pynne som vanligt inte sitta stilla utan hittade en ursäkt så god som någon, mat. Med ögat mot tv:n gjordes en middag av torsdagens grillrester. Att fotbollstjejerna bärgade bronset var grädden på moset. Ingen dessert behövdes. Ja, om vi undantar lite ostkrokar som bara slank ner.
Huset by the Sea är fullt av ljuvliga, bombastiska barn som förgyller tillvaron, men inte av mina. Vad man kan sakna sina barn. Oavsett hur stora, ljuvliga eller bombastiska de är och blir. Sommarnattens leende och havets ljus och magi väger upp all saknad och längtan. Nästan i alla fall.
Lev väl!
Kommentarer
Trackback
