.

Hårdhudade livet på en Pynne är tydligen inte så hårdhudad. Tack och lov! När jag satt där i kyrkbänken idag och hörde den ena vackra sångrösten efter den andra i den ena vackra sången efter den andra var jag tvungen att ta fram pappersnäsdukarna. Jag fick god hjälp på traven av goa T som satt i bänken bakom och inte heller hade koll på tårkanalerna.

Det var en vacker och ljus konfirmation dotter M bjöd oss på idag. En stund med modiga, kloka och glada unga människor. Mycket sång och musik och en självklarhet i att uppträda som väcker min beundran. Och min tro på att allt går och att det inte var bättre förr. Utom i vissa enstaka fall då! Kanske.

Lev väl!♥