Lugnet och friden har åter lägrat sig!

Antibes vaknade imorse upp med en konstig känsla. Lugnet hade återigen lägrat sig över staden. Det var ovanligt tyst. Inga skrattanfall hördes. Ingen tornado drog längre genom staden. Inga stora restaurangbokningar för kvällen med 12 galanta damer. Och det konstigaste av allt, det lilla hotellet, pärlan vid stranden, La Petite Réserve, stod kvar.


Ljusdalstackor står alltid stadigt! Även med högtflyende planer och skratt!
Ninni, Tina, Bea, Bettan, Annika, Carina, Helén, Lena, Agneta och Otto. WC gömd somewhere!


Frågan är bara om staden blir sig lik igen. Om kyparna och servitörerna kommer att hämta sig och kunna återgå till sitt yrke. Om expediterna i affärerna kommer att kunna sälja något igen. Om de nu har något kvar att sälja.

Alla svenska par som lugnt och stilla firade semester vid Medelhavet kommer alltid att minnas de första dagarna i oktober. Det var då skrattet och ljudnivån fick ett nytt ansikte. Ett Ljusdalsansikte. Och världen är alltid liten med Ljusdalsögon sett. En av hotellägarnas föräldrar har stuga i Järvsö. I Förnebo närmare bestämt. De kommer aldrig att glömma att det alltid är nära till ett Ljusdalsskratt. En av de få andra gästerna på hotellet var släkt med min släkt och hade självklart besökt Ljusdal, då den delen av släkten bodde där. Nu var det inte så att de andra gästerna var få pga av Ljusdalstackornas volym i skratt utan av våran volym i antal. Vi intog nästan hela hotellet. Med skratt också ska tilläggas. 

      
    I nattens vimmel. Och vad livet på en Pynne håller på med är en gåta! Skrattkramp...

Det är förunderligt vad några dagar med en rikedom, som dessa Ljusdalstackor är, kan göra för själen.

      

En betydande del av våra Antibesdagar tillbringades med mat och dryck. Jag fick några sådana där stunder av salig, gränslös lycka. Lycka av att känna smaker som får smaklökarna att bubbla. Bubbla av stilla tillfredsställelse. Ibland får livet vara just så bubblande och bekymmerslöst!

Även om Antibes vaknade till sin vanliga fridfulla tillvaro så längtar staden lite efter damerna från Sverige. Och inte bara av IKEA-skäl. Fransmän älskar IKEA. Men fr a längtar damerna, och minns ljuvliga dagar i den lilla staden.

Lev väl!♥

Kommentarer
Postat av: ninni

Underbar resa , ser fram emot fler !! kram

2010-10-12 @ 17:36:33
Postat av: Pynne

Ja, den kan man leva länge på. Och fler gör vi!Kram

2010-10-12 @ 19:02:21
URL: http://livetpaenpynne.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0