.

Svea har varit på besök. Hon for fram som ett yrväder . Svea är väldigt mjuk och go. Det är hennes matte också. Framförallt go! Svea ser egentligen inte ut som en hund. Hon påminner mer om en stor, lurvig fäll som har rullats ihop och fått ben. Nu undrar vän av ordning och koll hur i hela friden allergikern Pynne kunde ta in en hund i sitt hus. Tja, Svea säger jag inte nej till. Det är faktiskt så att hon är en mycket allergivänlig hund. Eftersom jag är dålig på hundraser och framförallt dålig på att komma ihåg namn så kommer jag följdaktligen inte ihåg namnet på hundrasen.

Bichon Frisée. Kan du vara en sådan Svea?

Medan Svea låg på köksgolvet, beredd på nya äventyr, tog matte hand om livet på en Pynne. Lite akupressur på de ömma punkterna i kroppen och förhoppningsvis blir natten lite skonsammare. Ett hett bad efteråt fick avsluta aktiviteterna denna måndag. Förutom punktmarkering av kroppen fick även hjässan ett lyft idag. Min tålmodiga, härdade frissa såg till att den slitna bimbon som kom in gick ut som en något piggare blondin. Lite kosmetika för välbefinnandet kan aldrig vara fel när det kommer vid precis rätt tidpunkt!

Mitt i allt detta terapiarbete mot värken har jag gjort en lång intervju. Nästa måndag ska jag vara klar med ett personporträtt. Tyvärr får jag inte betalt för uppdraget utan bara ytterligare en övning i att skriva reportage. Sist jag skrev ett personporträtt var för 14 år sedan. Då fick jag betalt. Nu behöver den ringrostiga Pynne utveckla och förkovra sig. Det är inte bara vid 47 års ålder.  En viss bekvämlighet har utvecklats. Tack och lov är nyfikenheten intakt. Det vill säga stor och det är nog en förutsättning för allt skrivande och berättande.

Tell me a story!

Lev den väl!♥