.

Jag ser fram mot filmen om Cornelis. Hans musik har följt mig sedan jag var liten. Och många med mig. Ett par veckor före Cornelis död satt jag några meter framför honom på Stockholms nation i Uppsala. Själv satt han på scenen med sin gitarr och sin musik. Trots ärren av ett hårt och bitvis turbulent liv lyste något om honom. Hans ögon kanske. De utstrålade en värme som gick långt bortanför mig. Men där och då brände den fast. En ärrad, karismatisk, säkert svår ibland men varm man satt där på scenen. Han sjöng som han gjort så många gånger förr och sjöng som om det var det sista han gjorde med sin stund här på jorden. Så var det nog varje gång han uppträdde. Den här gången skulle det visa sig vara mer sant än någonsin.

Vilken skatt och rikedom han lämnade efter sig. Den holländske musikanten med de vänliga, varma ögonen.





Lev väl!♥