.

Den här fick jag av min goa och lojala vän C. Hon är en klippa! Hon visste vad jag behövde. "Varför växer gräset? Och 57 andra inspirerande berättelser att tänka till."

"Det är pessimisten i oss som klagar på oljudet när Tillfället knackar på dörren." Anonym

Det var med vän C jag var med för många år sedan på Järnvägs i Ljusdal då vi mötte en gammal bekant. Han tittade på oss och utbrast " men händer inget med er, är ni konserverade ni?" Tja, komplimanger kan fås på många olika sätt och vi vet att det här var en sådan. Konserverade eller inte, vi tycker nog om oss som vi är.

Jag pratade med en annan god vän, också en klippa, om åldersnojan och utseendefixeringen i vår tid. I alla fall i vårt västerländska samhälle och Sverige i synnerhet. Istället för att se på oss människor som de vi är, med erfarenheter, små eller stora bröst, rynkor här och där och kanske lite skavanker som livet tillför, så rusar vi efter förändring och något annat. Vare sig det är bröstoperationer i Polen eller bantningsmetoder. Jag tycker att ett rynkigt ansikte är vackert. Livet är vackert och där har livet varit med, ofta länge. Bland de vackraste ansikten jag vet är min mormor, morfar och farmor. Nu finns de inte mer här men minnet av deras ansikten som hade levt länge är starkt och fascinerande.

Jag och mannen i mitt liv ska snart gå på teater. Det tillför också en del till min halvgamla eller dubbelunga kropp och mina rynkor. Det vet vi, att musik, konst, böcker, teater, ja, kultur av allehanda slag behövs i varje människas liv. Även om vissa hävdar motsatsen eller inte ens tänker på att det tillför livslust. "Hallå Pappsi" here we come!

Lev väl!♥