.

En liten tur på fjället före frukost gjorde frukosten bara mer njutningsbar. Vitt på marken, lite gråmulet och med en rätt rejäl blåst i ansiktet som sedan bar mig hemåt till hotellet är kanske inte det ultimata vandringsvädret. Om man dessutom lägger till is under det vita och att broddarna saknades så kan jag undra vad jag gjorde där ute. Men det var friskt, det var skönt och det gjorde frukosten ännu godare. Jag får samma känsla på ett fjäll eller alptopp med för den delen, som jag får vid havet. Storslagenheten förenad med min egen känsla av litenhet (ja, jag vet jag är liten) och livets storhet och magiska skimmer. Behöver inte förstås eller förklaras, det bara är.

Att jag dessutom mötte den där typen av träningsmänniska som inte duckar för något väder eller terräng och hurtigt gastar godmorgon bidrog bara till perspektivkänslan. När jag såg honom sicksackande nerför backarna, som han måste ha tagit sig upp för, förstärkte det min känsla av litenhet. Samt av vetskapen att jag inte är spritt språngande galen. Rätt skön känsla.

En god frukost och välsmakande lunch senare är känslan vid en sprakande brasa med en Peter James i högsta hugg definitivt skön. Vilsamt läge för livet på en Pynne.

Tänd några ljus för alla vi tycker om, levande som döda. Eller tänd lite ljus bara för livets storhet, magiska skimmer och galenskap! Njut av en skön allhelgonahelg!


Lev väl!♥