.

Minnenas nostalgiska afton firar triumfer med mig nu. Tillbringar natten på hotell Jemtlandia i Östersund. På den gamla goda tiden hette hotellet Linden och var min arbetsplats under flera säsonger och år. Jisses vad mycket roliga, märkliga och turbulenta saker jag har upplevt här. Den då rätt kända dansbandssångaren som ville städa hotellrummet med mig. Med dörren stängd! Alla tokiga, galna och underbara människor jag mötte. Människor som var hotelliserade (!) och inte visste riktigt hur de skulle bete sig. Människor som bara var på genomresa och gjorde vistelsen längre än vad de tänkte. Sångstunderna med Pierre "Då går jag ned i min källare" Isaksson. Han som följde med Estonia på dess hela färd. Vilken härlig människa. En av de få människor som har listat ut vad jag egentligen heter med att bara få bokstaven V.

Hotell har alltid varit magiska platser för livet på en Pynne. Hotell Linden bidrog till att förgylla tillvaron och förstärka den känslan. Inte undra på att jag älskade John Irvings Hotel New Hampshire. På Linden fanns förvisso inga uppåtspolande toaletter men tokiga människor, konstigt konstruerade duschar och känslan av en ständigt pågående rolig film var densamma!

Ett litet skavt nostalgiskt minne hittade jag från en hotellepok som en gång fanns!

Lev väl!♥