Jäm(n)t humör!
Tydligen är inte Gävleborgs Landsting den största Landstingsboven i Sverige. Landstinget i Västernorrlands län, givetvis ett grannlän, verkar faktiskt lite värre. I alla fall om man får tro Uppdrag Granskning. Min fråga är om jag ska bli mer förvånad, mer förbannad eller bara resignera. Att resignera tycker jag inte riktigt om, det är inte riktigt livet på en Pynne. Förvånad är jag ju ständigt över att jag inte är 16 år längre. Så då återstår förbannad. Och frågar man några personer i min närhet så skulle de garanterat säga att det är hon ju också. Jämt förbannad. Eller kanske snarare jämt arg. I alla fall sa min käre far, pappa C, det om mig när jag var mindre. "Pynne, hon har ett väldigt jäm(n)t humör, hon är jämt arg!" Jojo!
Men nog blir jag lite förbannad när jag ser hur Landsting efter Landsting kan missköta verksamheter så till den milda grad. Så till den grad att Östeuropas systematiska dopingsystem av idrottare verkar humant.
Renate Stecher, min unga ungdoms sprinterdrottning, fr DDR, odopad eller inte!
Sjuksköterskorna som intervjuades i programmet var också heligt förbannade. Tror jag det. De ser vad som sker och ska jobba i bedrövelsen. Precis som de sa, varför inte involvera dem i beslut och besparingsåtgärder. De arbetar där verkstaden sker. De ser! Och de har kunskapen och medmänskligheten.
Landstinget, oavsett var egentligen, är en koloss på väg att explodera. Av ilska! Och delvis också av sorg, tror jag, över den inkompetens som präglar många verksamhetsbeslut.
Jag tror faktiskt att det mesta är möjligt, allt går, utom nyfödda barn. Jag skulle bara önska att Landstingen i Västernorrland och Gävleborg också insåg det. Och började se möjligheter. Inte hinder! Och ser människors kunskap, kapacitet och engagemang som möjligheter och resurser.
Så för att sprida lite goda vibbar till Landstingsledningarna runt om i vårt avlånga land behöver de en hel del blomster. Här kommer lite blomster från ett annat Landsting, Stockholms. I alla fall sågde ut så här denna Kristi Himmelfärdshelg! Genom Mickans lins.
Lev väl!♥
Men nog blir jag lite förbannad när jag ser hur Landsting efter Landsting kan missköta verksamheter så till den milda grad. Så till den grad att Östeuropas systematiska dopingsystem av idrottare verkar humant.
Renate Stecher, min unga ungdoms sprinterdrottning, fr DDR, odopad eller inte!
Sjuksköterskorna som intervjuades i programmet var också heligt förbannade. Tror jag det. De ser vad som sker och ska jobba i bedrövelsen. Precis som de sa, varför inte involvera dem i beslut och besparingsåtgärder. De arbetar där verkstaden sker. De ser! Och de har kunskapen och medmänskligheten.
Landstinget, oavsett var egentligen, är en koloss på väg att explodera. Av ilska! Och delvis också av sorg, tror jag, över den inkompetens som präglar många verksamhetsbeslut.
Jag tror faktiskt att det mesta är möjligt, allt går, utom nyfödda barn. Jag skulle bara önska att Landstingen i Västernorrland och Gävleborg också insåg det. Och började se möjligheter. Inte hinder! Och ser människors kunskap, kapacitet och engagemang som möjligheter och resurser.
Så för att sprida lite goda vibbar till Landstingsledningarna runt om i vårt avlånga land behöver de en hel del blomster. Här kommer lite blomster från ett annat Landsting, Stockholms. I alla fall sågde ut så här denna Kristi Himmelfärdshelg! Genom Mickans lins.
Lev väl!♥
Kommentarer
Trackback
