The worrying kind

Kommer man någonsin att vänja sig av med oro för sina barn? Skulle inte tro det. Den finns där inbyggd. Även om man försöker lära sig att hantera den för olika tillfällen och åldrar.

I natt ska äldste sonen köra flickvännen med kompis till Arlanda. Han har även sällskap av the chef, Tobias. Skönt. Och sedan ska de köra hem medan flickvän och kompis sätter sig på flyget. Kommer jag att sova inatt? Tveksamt. Men måste försöka.

Efter att ha agerat konsult per telefon till Prag angående misstänkt allergiattack ska jag alltså försöka konsultera mig själv. Andas djupt och lugnt. Det  ska gå bra!

Jag och och min goa vän Gerd har suttit i glashuset, vi är inte på glasberget, skrattat och agerat konsulter till ett golfgäng i Prag. Inte bara angående allergiattacker.
Pratat med syster yster om hennes mammografibesök imorgon. Sköterskan hon hade pratat med, om var mammografin i Glada Hudik låg, hade sagt att det inte låg där det låg förut. Varpå syster T frågar var det låg förut. "Vet inte, svarar människan. Jag brukar åka till Gävle på mina mammografibesök!" Syster T; "Men varför säger du då som du gör?" "Ingen aning, svarar den landstingsanställde." Också undrar vissa varför Landstinget har problem! Jisses!

Allergiattacken gick bra. Men jag undrar om det inte var de andra, som inte hade fått en attack, som jag lugnade mest. Ja, de som inte var lugna redan. Men de var å andra sidan lite väl lugna.

Allergiattacker har jag haft några genom åren. Det gäller att ha lugna människor omkring sig, men allerta! Tveksamt om någon i Praggänget var antingen det ena eller andra!
Och gärna en snygg läkare sedan. Om nu läkarbesök blir aktuellt. Och andas. Djupt och lugnt. Du måste tro det i alla fall. Att du kan andas. Det ska gå bra!

Lev väl!♥



Lugnt och skönt! Med en av mina husgudar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0