.

Fr o m imorgon ska jag jobba 75%. Det var ett tag sedan jag jobbade så mycket! Att vara sjukskriven har sina sidor- att inte kunna jobba så mycket till exempel. Men imorgon trappar jag upp.

Har ikväll varit hos min massageterapeut och fått mig en omgång. Ljuvligt. Viss smärta börjar avta. Men det är fascinerande hur kroppen fungerar. Och vad denna massage sätter igång. På en gång när jag reser mig upp är det hela havet stormar, sedan lugnar det ner sig lite och jag går in i någon vik för att till slut sätta mig på bryggan och bara vila i att finnas där.

På onsdag em ska jag göra min icke favoritsysselsättning, magnetröntgen och ryggmärgsprover. Ska bli lite high före så en röntgensköterska ringde mig idag och påminde om att jag inte får köra bil på 24 timmar. Efter undersökningen alltså. På torsdagmorgon åker vi till Liljedahls i Täby och jag får alltså inte köra dit. Synd om mig. Och jag menar det, jag älskar att köra bil! Så mannen i mitt liv får styra söderut.
 
Är inte förtjust i att rullas in i detta schabrak. Föder hellre några barn på raken. Vilken tur att vi är olika. Och visst är det fantastiskt att de finns.

Apropå bilkörning så är det ibland bara så härligt att leva livet på en Pynne i Ljusdal. Idag när jag körde hem från Glada Hudik så satt goa Karin bredvid, som hon gör ibland. Jag insåg att det var lite snålt om tid till min massagetid, men var sak har sin tid. Fick jag lov att tänka. Då säger goa Karin att hon ska på massage kl 19. Jag hade tid kl 18. Hos samma massör. Jojo. Det finns rätt många massörer i Ljusdal. I samma andetag har jag smärtsamt förklarat att jag är hungrig. Hungrig med stort H. Mannen i mitt liv skulle fixa. Mat alltså. Men ett samtal bort inser jag att det tidschemat med mat ikväll kommer att spricka. Han har inte en susning om vad han ska göra, än mindre handlat något. "Jag slänger av dig hemma och kör hem och hämtar en banan, säger jag till goa Karin" Varpå goa Karin tar mobilen och ringer massören och säger att Pynne blir lite sen, men det gör inget för det är bara hon, Karin, som har tiden efter. Huvudsaken att Pynne inte dör av hunger. Vilket Pynne mycket väl skulle kunna göra. Om hon fantiserade tillräckligt mycket om mat! Och inte fick någon!

Ytterligare ett samtal bort var alltså tidspressen ingen tidspress längre. Livet på en Pynne i Ljusdal är bra enkelt ibland. Småortens charm och fördelar!

Pynne hann slänga av goa Karin och hämta sin banan och bara vara sen 3 min. Och massören skrattade!
                                                   
                                                           Lev väl!♥