22%
22%. Det är inte mycket! Och det är illa! Beror självklart på vad jag pratar om och i jämförelse med vad. Dessutom ska man aldrig börja något skrivet med siffror. Det lärde jag mig på Poppius för hundra år sedan.
Men ändå! 22% Det är vad papporna tog ut av föräldraledigheten i vårt land 2009. Det är dinosaorienivå. För så har siffrorna sett ut rätt länge. Fortsätter det i den här takten kommer min äldste son att vara i sluttampen av sitt liv innan män och kvinnor tar ut en lika stor andel av dagarna i föräldraförsäkringen.
Jag tänker inte ens gå in på frågan om detta är viktigt. Viktigt om det är 22% hit eller 50% dit! Jo, självklart är det det. I min värld. Den värld jag vill att mina barnbarn ska få växa upp i.
22% eller 50% speglar värderingar, attityder och förhållningssätt till allas vårt liv. Det speglar värderingar som säger att kvinnor, just för att de är kvinnor, ska per automatik vara längre hemma med gemensamma barn. Det speglar värderingar som säger att kvinnors kompetens och kunskap inte är lika viktiga på arbetsmarknaden.
Det speglar värderingar som säger att det män och pojkar gör är viktigare än vad kvinnor och flickor gör.
Men framförallt speglar det ett förhållningssätt till livet som säger att våra liv är olika mycket värda. Våra barn är det viktigaste vi har. Oavsett om vi har barn eller ej. Alla barn är framtiden. Självklart är det viktigt att våra barn har trygghet och kärlek omkring sig. Alltför många har inte det. Men det handlar inte om att mamma stannade hemma i flera år och tog hand om barn medan pappa gjorde karriär eller i alla fall tjänade pengar. Jag tror inte det skapar större trygghet och ger mer kärlek än om både mor och far har tagit det ansvaret. Och för all del dagis och dagbarnvårdare. Däremot ger det en skev och diskriminerande bild av vad kvinnor kan. Och möjligheterna för kvinnor minskar på det viset. Är det det vi vill uppfostra våra döttrar till? För möjligheterna minskar.
Det blir en ond cirkel. Stannar kvinnor hemma mer med barnen så hamnar man på efterkälken. Ja, vadå? Vad spelar det för roll? Det spelar stor roll. Både för den enskilda kvinnan och för framtiden. Sämre löneutveckling, sämre pension, sämre självförtroende, sämre förebild! Det finns både kvinnor och män i världen. Och vem säger att förhållanden och äktenskap håller i all framtid! Tjops, så är det borta. Det var den romantiska bilden av familjen där modern tryggt höll hemmet i ett grepp i några år. Tills det skulle vara hennes tur... Bilden försvann! Kvinnors löner är sämre. Alltså blir det en ursäkt att mannen inte ska stanna hemma. Och så är den, i mitt tycke, onda spiralen igång!
Men en nog så sorglig konsekvens av 22% är ju att männen förlorar en stor del av relationen till sina barn. Och att vara trygga och kärleksfulla förebilder för sina små barn. Precis som kvinnorna! Men det har ingen status 2009 eller 2010.
Så länge det finns unga manliga arbetsgivare, ja, vi ska inte tala om äldre, som tvärvägrar att anställa unga kompetenta kvinnor. Just för att de är unga och kan bli gravida. Vilken helvetiskt ond spiral.
Så länge det är så, då är det illa! 22%! Huvva!
Mutter Courage krävs! Och för all del Vater!
Lev väl!♥
Men ändå! 22% Det är vad papporna tog ut av föräldraledigheten i vårt land 2009. Det är dinosaorienivå. För så har siffrorna sett ut rätt länge. Fortsätter det i den här takten kommer min äldste son att vara i sluttampen av sitt liv innan män och kvinnor tar ut en lika stor andel av dagarna i föräldraförsäkringen.
Jag tänker inte ens gå in på frågan om detta är viktigt. Viktigt om det är 22% hit eller 50% dit! Jo, självklart är det det. I min värld. Den värld jag vill att mina barnbarn ska få växa upp i.
22% eller 50% speglar värderingar, attityder och förhållningssätt till allas vårt liv. Det speglar värderingar som säger att kvinnor, just för att de är kvinnor, ska per automatik vara längre hemma med gemensamma barn. Det speglar värderingar som säger att kvinnors kompetens och kunskap inte är lika viktiga på arbetsmarknaden.
Det speglar värderingar som säger att det män och pojkar gör är viktigare än vad kvinnor och flickor gör.
Men framförallt speglar det ett förhållningssätt till livet som säger att våra liv är olika mycket värda. Våra barn är det viktigaste vi har. Oavsett om vi har barn eller ej. Alla barn är framtiden. Självklart är det viktigt att våra barn har trygghet och kärlek omkring sig. Alltför många har inte det. Men det handlar inte om att mamma stannade hemma i flera år och tog hand om barn medan pappa gjorde karriär eller i alla fall tjänade pengar. Jag tror inte det skapar större trygghet och ger mer kärlek än om både mor och far har tagit det ansvaret. Och för all del dagis och dagbarnvårdare. Däremot ger det en skev och diskriminerande bild av vad kvinnor kan. Och möjligheterna för kvinnor minskar på det viset. Är det det vi vill uppfostra våra döttrar till? För möjligheterna minskar.
Det blir en ond cirkel. Stannar kvinnor hemma mer med barnen så hamnar man på efterkälken. Ja, vadå? Vad spelar det för roll? Det spelar stor roll. Både för den enskilda kvinnan och för framtiden. Sämre löneutveckling, sämre pension, sämre självförtroende, sämre förebild! Det finns både kvinnor och män i världen. Och vem säger att förhållanden och äktenskap håller i all framtid! Tjops, så är det borta. Det var den romantiska bilden av familjen där modern tryggt höll hemmet i ett grepp i några år. Tills det skulle vara hennes tur... Bilden försvann! Kvinnors löner är sämre. Alltså blir det en ursäkt att mannen inte ska stanna hemma. Och så är den, i mitt tycke, onda spiralen igång!
Men en nog så sorglig konsekvens av 22% är ju att männen förlorar en stor del av relationen till sina barn. Och att vara trygga och kärleksfulla förebilder för sina små barn. Precis som kvinnorna! Men det har ingen status 2009 eller 2010.
Så länge det finns unga manliga arbetsgivare, ja, vi ska inte tala om äldre, som tvärvägrar att anställa unga kompetenta kvinnor. Just för att de är unga och kan bli gravida. Vilken helvetiskt ond spiral.
Så länge det är så, då är det illa! 22%! Huvva!
Mutter Courage krävs! Och för all del Vater!
Lev väl!♥
Kommentarer
Trackback
