.

Frk Mio, dvs dottern, och jag samt det strävsamma gamla paret har varit på 70årspartaj. En norrbottning fr Gällivare jubilerade! Mitt på lördag em. Mycket roligt! Där fick jag för mitt uttalande när vi anlände till festlokalen att "det här är ju en nära döden upplevelse!" Mor M skrattade så hon höll på att ramla ur bilen och frk Mio tittade förnärmat på sin mor! Här var det gamla strävsamma parets alla gamla vänner. Gamla och gamla! I sinnet är många yngre än många i min ålder! Människor jag har vuxit upp med, haft som lärare, sett på fester och middagar genom åren. Mött i olika sammanhang. Suttit barnvakt till deras barn. Och vissa har jag också jobbat med!

Många roliga tal, rörande tal, underbar buffé och den mest fantastiska rabarberpannacotta jag ätit. Därtill gott vin och en suggestiv cognac, som skulle ha fått Steffo T att löpe gaete upp och gaete ner! I alla fall i Linköping! Plus det trevliga i att umgås och prata över generationsgränser! Samt en enorm livslust hos jubilar och andra!
De har tagit fasta på Bertolt Brecht citat " Var inte rädd för döden. Var rädd för det olevda livet."

Och att vara norrbottning har inget med geografi att göra. Det är ett tillstånd, ett förhållningssätt till livet. Allt är jobbigt som det är så varför göra det jobbigare. Ungefär!

http://www.lasseeriksson.se/

Eller som Joan Baez sa "Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva."

Lev väl!♥