.

Fortsatt livsresa!

Jag gick humanistisk linje på gymnasiet. Älskar språk! Läste franska, tyska och latin förutom engelska. Latinet har jag nytta av än idag. Med att härleda ord. Och fr a i frågesporter. Älskar spel överhuvudtaget. Kanske inte världens bästa förlorare bara. Har dock dämpat mig med med visdomsrynkorna under ögonen!
Cogito, ergo sum!

Jag var ingen vän av skolan. Hej matematik och relativa betyg! (Jonas Gardell har beskrivit min och sin upplevelse på pricken) Vilken tortyr! Och vilken syn på kunskap och omvärld! Alla ska vi var lika och göra lika.:-)
Men jag hade rätt lätt för mig i skolan, förutom fysik då, som jag än idag inte riktigt förstår vad det är! Dessutom var jag plikttrogen, bigbigsister som jag är, så betygen var rätt ok! Vad nu det betyder med det betygssystemet?

Jobbade, som det då hette, som hemsamarit, barnflicka, på hotell, som guide och turistvärdinna i kommunen under lov och fritid. Efter gymnasiet vikade jag som språklärare och jobbade extra som barnflicka innan jag drog till Schweiz. Till byn Toffen utanför Bern. En av de vackraste städer jag vet. Bestämde mignästan omgående för att här skulle jag bo! Kom till en underbar familj som redan hade haft 5-6 svenska tjejer boende hos sig. Varav jag säkert var den fjärde från Ljusdal-Järvsö.  Där i Toffen, med alptopparna Mönch, Eiger och Jungfrau blickandepå mig varje morgon, bodde jag mellan 1982 och 1983. Jag arbetade och studerade tyska och lite italienska. Fr a lärde jag mig Schwyzerdütch i arbetet och på fritiden. Inte att jämföra med högtyska. Och fr a pluggade jag mänskliga relationer, andra kulturer och mat och dryck. Hade turen att hamna i en mattokig och matduktig familj, en schweizisk-österrikisk familj med två barn varav ett kom från Indien. Därtill Didas! Ungersk herde- och vakthund, en Kuvasz! Stor och ibland bestialisk. Käkade skor, retade gallfeber på kossorna på sluttningarna samt skrämde vettet ur stora karlar som levererade olja till huset.


    

Min familj har jag än idag kontakt med! Hanna, den yngsta, tog vara på mattraditionen och gick i mina fotspår. Driver idag ett härligt ställe! Catering Eintracht Kestenholz.
   http://www.eintrachtkestenholz.ch/index.html

Barnbarn har jag också fått där. Många vänner och kontakter som har fortsatt odlas genom åren, Mona fra Norge, Anita från Jämtland...Bland det bästa jag gjort. Hade jag inget skinn på näsan före Schweiz, så fick jag det. Kom hem till Sverige 1984 och skulle genast åka tillbaka. Bara skaffa nytt tillstånd. Men livets vägar äro outgrundliga...
Resan fortsatte på annat håll!
Men längtan till Bern finns kvar...var sak har sin tid! Eller hur!

Lev väl!♥