.

Huset på Aspgatan 17 är under behandling, bearbetning, renovering eller för att uttrycka det milt, kaos är granne med gud!
Snart kan vi börja tvätta igen. Tvättstugan har fått sig en omgång. Likaså rummet intill tvättstugan. Det blir nog bra! Så småningom. Vardagsrum och kök möblerades om igår. Så nu finns det en massa saker som inte har hittat sin plats än. Bara står där och viskar, låt mig få lugn och ro! Bara inte soptippen!

Huset på Aspgatan 17 är inget minimalistiskt hem. I wish sometimes! Men där trivs gamla och nya saker med varandra. Precis som man gör med gamla och nya vänner. Många möbler, tavlor eller saker har en historia att berätta. De är minnen eller arv efter älskade personer, roliga händelser eller bara vackra som de är.

Konst och design är roligt och välbehövligt. Ett tillskott och glädjespridare. Men de kan likaväl vara ett måste och statussymbol. Och då blir det sorgligt. Tycker jag! Bland det tråkigaste jag vet är att komma hem till någon vars hem ser ut att ha kopierats ur Sköna Hem. Hemmet i Sköna Hem är kanske vackert och personligt för dem som bor där. Men när man bara kopierar, köper det som man tror är inne, försvinner själen i ett hem. Och hur har man råd att hela tiden se till att hemmet är uppdaterat efter senaste trenden? Och vilket slöseri, både på pengar och på miljön! Men visst, är det något det finns gott av i vår del av världen, så är det tydligen pengar.

Vad beschäftig jag låter. Men ibland blir jag bara så trött på denna renoveringsiver, detta konsumtionssamhälle och viljan att helt frivilligt renovera bort sig själv. Vi har tiptop kök men kan inte laga mat, relaxavdelningar som används kanske vart femte år, stora pråliga apparater som talar om att här umgås vi minsann!
Och jag är inte alltid så mycket bättre jag. Tvärtom! Nytt kök skulle vara trevligt. För jag lagar ju faktiskt mat. I massor!

Och för att visa att jag lever som jag lär vill jag bara visa de senaste inköpen!:-)


Älskar Lamino, Ekströms fåtölj. Den har jag inte råd med så det fick bli den här istället. Härligt skön och ljuvlig läsplats. På väggen min gamla fiol som min käre far alltid hävdat har varit en väggvärmare! Samt Ljusdals gamla vattentorn, som ljuslykta, av en av mina favoritkeramiker, Jini Hedblom. På golvet en lampa designad av en portugisisk konstnär som jag fick i present när jag var där i jobbet för några år sedan.


Lampan familjen skrattade lite rått åt. I bakgrunden Bisse Thofeldts tavla "Poeten drar"!


I Ljusdal finns en underbar butik som heter Unitis, http://www.unitis.se, drivs av normalstörda och utvecklingsstörda i ett hantverkskooperativ. Där hittade jag dessa "rostiga" ljusstakar på rea. Jag gillar det lite ruffa. 

 
Lite andra mer väsentliga, viktiga inköp har också gjorts. Längst fram min barndoms obligatoriska taxfreeköp. Lakritsfigurerna från Holland. Nu i big size! Det är utveckling! Likaså måste min schweiziska själ ha lite Milkachoklad. Och min nostalgiska själ lite After eight. Dessutom gjorde jag en "Ingrid". Köpte en likörflaska för att den var så snygg. Ingrid är min glada, optimistiska, genomsnälla, underbara svärmor. Och jag brukar faktiskt inte ens köpa likör. Limoncello undantaget. Men detta var Kaffelikör Macchiato med Grappa. Jag gillar en macchiato och jag gillar grappa. Så våga prova. Och flaskan var snygg!

Lev väl!♥