.

Ser dokumentären om "Grizzlymannen" Timothy Threadwell för, jag vet inte vilken gång i ordningen. Naturbarn och egensinnig som få. Fascinerande och omskakande. En besvärlig kille med någon form av social inkompetens. Om man nu kan uttrycka det på det viset. En kille med en oändlig kärlek till naturen och djuren. På gränsen till absurd. På gränsen till en gränslös kärlek som går över styr. Men den känns och den syns i de fantastiska fotona från Alaska.

Passion kanske man också kan kalla det. Och viss passion kan gå över styr. Beroende på vem som är sändare och vem som är mottagare.

Min kärlek till viss natur gränsar nog också till passion. De hälsingska bergen, de som blånar. Till havet, där alla färger är blå. Till blå lavendelfält. Har man sett, luktat och andats dessa fält är det svårt att inte bli betagen. Ja, t o m förälskad. De blå lavendelfälten i södra Frankrike är en passion att skåda. Att lukta och förundras över. Det är nästan, men bara nästan, lika betagande och passionerat som att se de hälsingska blånande bergen i kvällsljus. Eller morgonljus eller dis eller... Eller att stilla blicka ut över havet. En stilla och varm julikväll!
  Blånande berg eller

 blånande lavendel          
           
Lev väl!♥