.

Det här är det viktigaste som finns för mig!


Människor är öht viktiga i mitt liv. Och hur vi är mot varandra. Min bästa vän och kärlek - mannen i mitt liv- inte han på Stenhamreskolans matsalsvägg utan Lasse från Strömsund i Jämtland. Surjamt eller inte, cicilekonom är han. Och ljuv musik uppstod i Uppsala. Han driver sedan flera år ett ekonomikonsultföretag, MIDAMA. Ni ser vad det står för? Det viktigaste vi har! Och käraste! www.midama.se

Grabbhalvan till vänster, Marcus, är vår förstfödda och han fyller 20 i år. Och jag som fortfarande bara är 16 år. Han föddes i Uppsala. Dock inte på gubbavdelningen. Men de höll på att bygga om då också. Undrar vilken prägel det sätter på honom?
Född 5 veckor för tidigt och höll på en vecka att ta sig ut. Rätt lång förlossning. Det går inte alltid så fort för honom nuförtiden heller. En ömhjärtad, sporttokig, missar aldrig en Barcamatch, spelar badminton med Helsinge team, tjurig, givmild ung man. Jobbar på Team Sportia i Ljusdal och funderar på resor, studier och framtiden. Eller inte! Mest här och nu!

Nästa barn blev David som nyss fyllt 16 år. Han ska börja gymnasiet här i Ljusdal i höst. Född i Östersund, bara två veckor för tidigt. Lite snabbare förlossning och rundare unge fick man leta efter. Omtänksam som få, skulle kunna sova bort tillvaron, också sporttokig (fotboll, badminton, tidigare också bandy och friidrott), initiativrik och nyfiken med stor empati.

Den yngsta Mikaela född tre veckor för tidigt i Hudiksvall. Var på väg ut när jag anlände till BB men fick hejdas då de upptäckte att det låg en fot först. Jag lär då mycket bestämt ha sagt att då får det vara, nu går jag hem! Jojo!
Hon tumlade runt i magen som bara den och vände sig på slutet. Hon tumlar runt väldigt mycket fortfarande. Sova bredvid henne är stört omöjligt. Då går man en boxningsmatch under natten. I vilket fall kom den där foten ut först. Såg rätt lustigt ut och mannen i mitt liv kippade lite efter andan. Sedan kom hon i spagat. Såklart hade en arm fastnat vid huvudet runt navelsträngen så det blev lite rushigt där på slutet när huvudet låg kvar. Den läkare som var med, fick helt sonika gå in och dra ner armen. Resultat - hon föddes med bruten arm!

Hade en graviditet mellan Marcus och David också. Men den lilla krabaten kom alldeles för tidigt. I fjärde månaden kom ett litet knyte ut. Låg i min hand och såg precis ut som bilderna från Lennart Nilssons fotoböcker! Men allt fanns där! Fingrar, öron...men ett liv som inte var meningen. Livet är ett mysterium!
Tänk vad olika förlossningar kan vara och på hur många olika sätt vi kan komma till världen. Och mottas av världen!
Ni alla små som föds just nu. Välkomna!

Lev väl!♥