.

Varför är etnicitet så viktigt i Sverige? Vi vill gärna klassificera och därigenom också gradera vilka vi är. Man skulle kunna tro att Rasbiologiska Institutet fortfarande existerar och är en aktad institution. Och att vi svenskar är några amatörer till rashygienister som måste klassificera folk efter svenskhet. Och även om det rasbiologiska institutet är avskaffat så finns ju SCB. Och statistik är viktigt. Kan så vara men till vilken gräns?

Det finns svenskar, invandrare och folk med "utländsk bakgrund". De sistnämnda är de som är utrikes födda eller födda i Sverige, med två utrikesfödda föräldrar. Tidigare räckte det med att en förälder var född utomlands för att ens "svenskhet" skulle upphöra. Förr var jag alltså inte riktigt svensk. Min mamma är född utomlands så då var jag i lagens mening ingen helyllesvensk. Men eftersom käre far hade den goda smaken att födas inom rikets gränser så är jag numera att betrakta som helyllesvensk.

Sedan finns det ju alla vi kallar för andra generationens invandrare. Sådana som är födda här, inte bryter gudbevars, men ändå betraktas som invandrare i sina egna födelsorter. För att inte tala om hur vi behandlar dem. Och de oss till slut!

Varför behöver vi då all denna klassificering? Till statistiken! Och den behövs säkert till vetenskapen. Blir de enkla och kortfattade svaren.  Är det här bara ett sätt att i ännu högre utsträckning definiera och även då problematisera det sk icke-svenska!

Och vad är då det svenska? Efter århundraden av invandring och folkvandringar så borde bilden ha förändrats mer än den gjort. Varför behöver vi så stenhårt hålla fast vid bilden av den röda stugan vid sjön och det klistersöta idylliska. Om ordet idyll ska ha en positiv klang så borde väl ändå det som gör en idyll, lugnet, ron, tryggheten och friheten, vara det som är svenskt. Eller det svenska som vi kan vara stolta och glada över. Vår demokrati, vår frihet, vårt sätt att faktiskt och genuint se människor som medmänniskor och jämställda medmänniskor. Människors lika värde. Vi behöver inte resa långt, bara lite söderut, västerut eller österut, för att möta kulturer och traditioner där människor fortfarande lever i en helt annan sorts klassamhälle. Visst har vi en enastående natur men det har de flesta andra också. Och de röda stugorna kommer att stå kvar oavsett vad. Det behöver vi nog inte oroa oss över.

Men all frihet och demokrati måste skötas och vårdas.  Den kan och måste vi stå upp för. Och vara tacksamma och ödmjuka inför. Att människor dagligen flyr i världen har alltid skett och kommer förmodligen att fortsätta. Tyvärr! Vi får bara vara glada att vi inte behöver fly, vi svenskar, vilka vi nu än är. Men det hjälper inte att blunda och leka struts och tro att människor slutar fly terror och död bara för att vi i Sverige säger stopp eller leker rasbiologiska amatörer. Och alla har vi bara ett liv. Varför göra det svårare för varandra än det redan är. Med vilken rätt har vi det egentligen.

Vi som har de röda stugorna vid de idylliska sjöarna.


Barn i idyllen, även om det är havet och ingen sjö, eller barn av sin idyll! Helylle!

Lev väl!♥