.

Raindrops keep falling on my head...Fascinerande. Framförallt när man kan mysa inomhus och bara höra dånet mot taket.
Det finns bara en Burt med regndroppar!

På fredag åker jag och två varinter av barn till Polen och den vackra staden Poznan. Torget där är en humörhöjare. Vi får hoppas att vattenmassorna som har belägrat Polen och Tjeckien den senaste tiden har behagat ge sig av. Det är kanske de som vänt uppåt mot himlen och vräker ned sitt missnöje över mig just nu. Mannen i mitt liv är redan på plats i Polen. Eller han kommer att vara det fr o m imorgon.

Något som tack och lov har gett sig av så är det muren mellan öst och väst. När jag och mina systrar var barn och fortfarande bodde hemma hos det gamla strävsamma paret gjorde vi rätt ofta bilresor i Europa. Det var på den gamla järnridåtiden och öst var öst och väst väst. Jag hade en  god vän i Tjeckien så vi åkte dit flera gånger och då passerades Polen. Ofta var vi också på väg till den kvinnliga delen av det strävsamma parets födelseland eller uppväxtland. Dvs Österrike eller Schweiz. Men en av de saker jag minns bäst, och det är inga gemytliga alpminnen, är gränsövergångarna i Polen eller Tjeckien. Obehagliga gränsövergångar med obehagliga marionetter till gränsvakter. Ut ur bilen och stora speglar rullades in under bilen. All packning ut och genomsökning framstod i all sin fasansfulla tydlighet. Här skulle ingen frihetslängtande öststatsmänniska slinka igenom. Min avsmak för dessa genomsökningar och människorna som genomförde dem var stor.

Och allt de letade efter var varje människas dröm och rättighet. Eller sökandet efter att krossa dem. Ett liv i frihet och fred. Som Slottegymnasiets nya rektor sa i en intervju idagens LjP, "till syvende och sist bor det helt vanliga människor där med helt vanliga önskemål om hur deras liv ska se ut." De han pratar om är människorna i Afghanistan. Han har bytt ut sitt ambassadörsjobb i Kabul mot ett rektorsjobb i Ljusdal. Han har nog sett en del av helvetet och människors drömmar krossas. Trots, eller kanske tack vare, sin immunitet.

Nu på fredag behöver barnen och jag inte komma till Poznans flygplats och bevittna något med rädsla eller avsmak. Något gott att äta och dricka på Poznans vackra torg, Stare Rydnek (stavningen osäker) bland en mängd andra människor som inget hellre vill, än ha ett gott liv, är gott nog!

Rådhuset i Poznan!




Lev väl!♥