Sagolika år!


Marcus, David, Mickan och mormor Elsa!

Lilla jag har en son som fyller tjugo år. Den lille gossen till vänster på bilden fyller år imorgon. 20 år! Kan det var sant? Hur gick det till? Vart tog alla år vägen? Och jag som forfarande bara är 16.

Den här kvällen för tjugo år sedan satt jag med värkar hemma i soffan i Uppsala. Hemskickad en vecka tidigare från BB med värkar. Det var alldelses för tidigt. Mer än en månad för tidigt så hejda det som hejdas kunde. Jag åkte hem med värkarna och behöll värkarna dag som natt hemma. Just den här kvällen ringer i alla fall en sköterska från Ackis, sköterskan var en man och svart, och alldeles underbar. Jag säger det bara för att det faktiskt inte då och inte idag heller är så vanligt med svarta manliga barnmorskor. Underbara barnmorskor finns det massor av. Han undrade hur det gick för mig. Den enda som hörde av sig under den där lilla helvetesveckan. Bara det gjorde en rörd och tapper.

Men jag satt där i soffan och tänkte att minsta lilla försämring så ger jag upp. Tröttheten började även ta överhanden. Dessutom behagade mannen i mitt liv och Ruben sitta på balkongen och ha en liten surströmmingsfest. Grannen ovanpå skickade ner en syrgasmask. En liten försynt gest av avsmak.

Jag vet inte om det var barnmorskans vänlighet, surströmming, syrgasmask eller trötthet, men en liten försämring inträdde. Kl fyra på morgonen. Ackis nästa och nu tyckte de jag hade lidit tillräckligt. En barsk barnmorska, vit och kvinna, sa åt mig att duscha och Lasse att sova. För det här, det kunde ta tid! Tja, lite tid tog det, Marcus kom ut strax före fyra på eftermiddagen.

Med ögon som glittrar, ett hjärta av guld, en envishet modell stor, ett leende som får i alla fall mamma att smälta, en humor av det sällsynta slaget och en slöhet som inte får mamma att smälta, har gjort de här tjugo åren till tjugo sagolikt roliga år. Även om man också vet vad man har fått för sina synder! Det kan ju ibland kännas så. Men vem har sagt att det ska vara lätt. Härdas och levas!

Tack Marcus för att du är du!

Lev väl!♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0