.

Bageriet och caféet Hemmavid fick fint och högljutt besök idag.

Fem Ljusdalstackor dundrar in i lokalen och ska alla ha sina kaffespecialare. På ett högljutt men hemtrevligt sätt. Som det är på Hemmavid. Gudomligt fika! Gudomligt roligt är det att träffa några av tackorna också. Precis vad min lite sargade hals och kropp behövde. Att få skratta hejdlöst ett tag. Att få lägga pannan i djupa veck över livets trassligheter och glädjeämnen. Och vi planerade. I alla fall lite.

Första helgen i oktober ska vi inta Antibes i södra Frankrike. La petite Réserve, det underbara lilla hotellet vid Medelhavets strand, som Evert Taube älskade och ofta bodde i, ska åter inhysa hälsingar. Och inte bara vi fem utan alla tackorna, 12 stycken. Bäva månde Antibes, säger mannen i mitt liv. Och tillägger att egentligen skulle han vilja vara en fluga på väggen där och då. Skulle inte tro det, säger vi. Möjligtvis a dead fly, säger goa tackan A.

Men på det hela taget är det rätt fantastiskt att 12 tjejer i sina bästa år, 12 tjejer som har känt varandra i evigheter, ska åka tillsammans. Det kommer att bli roligt. Det är ett som är säkert. Inga tvivel om det. Och högljutt. Om vi säger att vissa av oss skrattar så att ett rejält åskväder känns som en fis i världsrymden, så kanske ni förstår lite. Frågan är hur mycket förståelse vi möter av medresenärer och andra vi möter på vår färd.

Men skrattar vi som vi gjorde idag, kommer vi att bli gamla. Och kanske lomhörda också. Men underskatta inte skrattets förmåga i alla omöjliga och möjliga situationer. Det vet vi Ljusdalstackor! Alltid hemmavid!



Lev väl!♥