.

Duved i sol. Åreskutan lyser vit och mäktig. Känns rätt bra att bara passera Åre. Och stanna vid en stuga i Duved. Soldränkt och precis bredvid liften. 

Dagen i Flykälen tillbringade vi på tomten. I en kåta. Livet på en Pynne. Där var gudagott att vara. Fika, korvgrillning och prat. Vi konstaterade att här borde vi vara oftare. Solklart! Och bara njuta en liten smula!

Att passera Åre är en märklig upplevelse. Det är verkligen en plats att njuta av. Å ena sidan känns denna stockholmska förort väldigt liten, när man passerar med bil, å andra sidan känns den som en mindre upplaga av Stureplan  om man stannar. Framförallt i december till april. Och ni hör. I mina öron är detta inte något plus. Yta, yta och åter yta. Trots all fernissa är det fantastiskt vackert. Men Åre, och många andra delar av fjällvärlden, föredrar jag på hösten. Inga köer, inga ytligheter, inga måsten. Bara vara! Min gammelmormor Elsa älskade Åre. Just för den känslan. Tyvärr är inte den, det första jag tänker på, när jag idag passerar Åre.



En kväll i Duved, med backen i fonden, god mat och dryck och sällskapsspel på hög nivå, (dvs jag vann ialla fall en gång) är att njuta en liten smula.

Lev väl!♥